Coaching, eller coachning, är i dag ett begrepp som används i många olika sammanhang, både privat och inom företagsvärlden. Den gemensamma nämnaren är framför allt tanken om varje individs egen förmåga till förändring och ansvar, att vi alla har svaren inom oss om vad vi skall göra och vart vi skall gå i livet. Coaching fokuserar på processer för ökad medvetenhet och nya handlingar.
Om vi hittar i backspegeln kan vi se att coaching inte alls är någonting nytt. Många av de beståndsdelar som är centrala i coaching hittar vi långt tillbaka i tiden.
För att göra en kort sammanfattning av coaching kan vi säga att det handlar om att frigöra och utveckla människors och gruppers potential. Vi kan använda begrepp såsom personlig utveckling, effektiv kommunikation, självrannsakan, sökande efter mening, mål, ansvar, motivation och inlärning. Coaching utgår från det friska och det positiva. Coaching arbetar utifrån här och nu med sikte på framtiden, möjligheter och nya resultat.
Utveckling och sökande av mening har alltid varit del av mänsklighetens strävanden, men också ett av dess dilemman. Kanske är människans uppgift just att söka utveckling och mening?
Livet kan ses som en naturlig och ständigt pågående utvecklingsprocess, som bygger på lärdomar, erfarenheter och möten med andra människor.
Ordet coach kommer från ungerskans kocsi, som betyder vagn från byn Kocs. Kocs var på 1500-talet känt för att tillverka speciellt välgjorda vagnar. Vagnar därifrån blev kocsi, vagnar som fraktade människor från en plats till en annan. Coaching handlar just om att hjälpa människor att ta sig från en nuvarande situation till en önskad situation.
Redan de gamla egyptierna funderade kring den mänskliga inre kampen. En kamp som kunde påverkas om människan insåg att hon hade en vinst i förändringen. Redan på denna tid, ja varför inte redan då, insåg människorna att kommunikation med omgivningen på rätt sätt lättare kunde ge dem framgång i sina strävanden. I en av världens äldsta skrifter har man funnit texter författade ca 2675 f.Kr. av Ptathotep, som var borgmästare i Egypten. I dessa texter beskrivs hur man mer effektivt kan kommunicera med sin omgivning och agera framgångsrikt.
Sokrates, 470 f.Kr. - 399 f.Kr, talade med folket på gator och torg i Aten. Enligt Sokrates var det viktigt att känna sig själv för att nå större insikt och kunna påverka sin situation. Sokrates mor var barnmorska och han använde hennes yrke som metafor för sitt eget sätt att samtala. Han menade att verklig insikt måste komma inifrån. Som undersökningsmetod använde han frågor och svar. Samtalsformen kallas dialektik, sokratisk samtalskonst. Dialektikens mål är att få fram ny kunskap och insikt genom samtal.
"Jag kan inte lära någon någonting. Jag kan bara få dem att tänka,
vilket är mycket mer värt än att förmedla min egen vision"
Sokrates 477 f Kr
Några hundra år efter Sokrates utvecklade filosofen Epiktetos sina kognitiva tankar. Han menade att människan mer plågas av hur hon värderar en händelse än av själva händelsen. Han menade att vi själva styr våra idéer och känslor, därmed styr vi också våra handlingar.
Inom psykologins sfär har man länge ansett att människan söker mening. Människans eget ansvar för att förbättra sitt liv ses som en central utgångspunkt. Människans förmåga att samarbeta med andra, lösa problem och vilja till utveckling och förändring anses vara beroende av hennes sätt att tänka.
Grundtankar inom coaching är inspirerade främst från filosofi, humanistisk- existentiell- rogeriansk- och lösningsinriktad terapi samt positiv psykologi. Då coaching fick sin genomslagskraft inom idrotten är även idrottspsykologi en inspirationskälla.
Coaching har vuxit fram ut flera olika ursprung. Ett av dessa är idrotten, där coaching används för att ta idrottsutövaren till en högre prestationsnivå. Under mitten av 1970-talet började idrottscoacher ta med sig dessa erfarenheter till andra områden, såsom personlig utveckling och till näringslivet.
Timothy Gallwey anses i många kretsar, trots att han själv inte använde ordet coaching, vara coachingens grundare. Gallwey var tennistränare och upptäckte att spelarna blev bättre om han använde sig av frågor och ett stödjande förhållningssätt. Vidare menade han att om spelaren kan lära sig att kontrollera sina tankar och föreställa sig själv som vinnare kan denne uppnå stora möjligheter i sitt spel.
Racerföraren John Whitmore tog metoden med sig in arbetslivet. Whitmore menar att det handlar om att se idrottarens eller medarbetarens möjligheter, i stället för att se sig själv som den allsmäktiga tränaren eller chefen.
Ett annat ursprung är den humanistiska psykologin, som utvecklades av Abraham Maslow under 60-talet. Både den humanistiska psykologin och coachingen tror att människan har behov och resurser, som vi har behov av att förverkliga. Maslow skapade en modell för detta, kallad Maslows behovspyramid. Överst i denna pyramid finns självförverkligande, vilket blir aktuellt då behoven längre ned i pyramiden blivit tillfredsställda.
Ett tredje ursprung är terapi och då framför allt Carl Rogers klientcentrerade terapi. Denna terapiform bygger på att terapeuten lyssnar aktivt och äkta, dvs. genuint, i mötet med klienten. Ett likvärdigt förhållande mellan klient och terapeut betonas.
Aron Antonovsky, professor i medicinsk sociologi funderade över vad som håller människan frisk. Han skapade begreppet Salutogenes, hälsans ursprung. Ordet kommer från latinets salus som betyder hälsa och genesis som betyder ursprung. Antonovsky menade att en människa aldrig är helt frisk eller helt sjuk, utan att vi hela tiden rör oss mellan dessa båda poler. Han menade att var på skalan en människa befinner sig är beroende av KASAM, känsla av sammanhang. Denna känsla av sammanhang innebär att det som sker i och utanför oss behöver upplevas förutsägbart och begripligt. Vidare behöver vi ha de resurser olika skeenden omkring oss kräver, tillgängliga för oss. Slutligen behöver vi uppleva livets utmaningar värda att investera vårt engagemang i.
Dessa olika ursprung har bidragit till att skapa grunden och strukturen i coaching.
Ett maktneutralt förhållningssätt är utgångspunkten i samarbetet mellan en coach och hens klient. Coaching är ett samarbete där klienten ses som experten på sig själv och sin verklighet. Coachen bidrar med ett aktivt lyssnande, kraftfulla frågor, speglingar och övningar för att väcka ökad medvetenhet. I coaching får den coachade möjlighet att undersöka sitt nuvarande perspektiv, tydliggöra nuvarande mening och betydelse. Vidare bjuds nya perspektiv in för att skapa ny mening och nya handlingar. Coaching blir på så sätt ett kraftfullt verktyg i att skapa och hantera skeenden i tillvaron, att hitta mening, värde och handling som gör människor till den bästa versionen av sig själva.
ICF's (International Coaching Federation) definition av coaching
Coaching är ett partnerskap med klienter i en medvetandegörande och kreativ process som inspirerar dem att maximera sin personliga och professionella potential.
Marie-Louice Wallin, ICF Professional Certifierad Coach, PCC